Tranståget är sent.

Sedan tvångssteriliseringarna av transpersoner upphörde 2013 och transpersoner blivit mer synliga har fler vänt sig till den könsbekräftande vården. Det här har lett till en ensidig diskussion i public service om risken för ånger. För att skapa en bild av att unga rycks med mot sin vilja i en trend valde de att prata om "Tranståget".

Parallellt pågår en kris i den könsbekräftande vården. Kötiderna har exploderat, och vården är mitt i en halvgenomförd omorganisering som ingen verkar veta när den ska vara färdig och som av allt at döma kommer att göra situationen värre när den är färdig.

Transtågen är helt enkelt ännu senare än de utskällda vanliga tågen, och vi blir fler och fler på perrongen som undrar om det ens kommer ett tåg.